Emily for Dummies

Semestern började alltså med en otroligt lång och jobbig buss-resa på ca 26 timmar. Men sedan var vi äntligen framme i Kroatien, Slavonski Brod där Igors mormor, morfar och farmor och farfar bor. Slavonski Brod ligger precis vid gränsen till Bosnien, det är egentligen bara en bro som separerar de två länderna. Man kan gå till Bosnien på 10 min.
Det var i alla fall riktigt skönt att komma fram och få se bekanta ansikten igen, Igors mamma och pappa och Dajana såklart!
 Hit åkte vi
Bussresan glömde man snabbare än snabbt. Kommer dock aldrig glömma den plågsamma bosniska serien som jag blev tvungen att kolla på hela vägen ner. "Lud zbonjen normalan" heter den och kan väl jämföras svenska "Svensson Svensson" eller "Rena Rama Rolf". Tänk er detta fast på ett språk som ni inte förstår många ord av. Huvudvärk till max, tacka Gud för mp3n!
Här har ni mig och Igge precis efter den långa resan, varnar känsliga läsare för starka bilder, haha:

Sjukt trötta!

   
Första kvällen i Slavonski Brod blev ganska lugn eftersom vi var såpass trötta. Skulle egentligen gått ut Med Dajana den kvällen men det fick vänta tills vi åkte ner till kusten några dagar senare.
Vi hittade på ganska mycket under de få dagarna vi var i Slavonski Brod. Åkte bland annat till "landet" och träffade lite släkt till Igor och fick se hur de levde och bodde där. Åkte även runt i Bosnien och fick se Igors gamla hus som de bodde i innan kriget började. Det var både en upplevelserik dag samt en väldigt hemsk dag.
Folk som inte har sett hur det ser ut idag efter kriget kan nog aldrig föreställa sig hur det har varit. Ville bara gråta, grät nog innombords. Tänk er att precis ha byggt klart ert hus där du och din familj ska bo, plötsligt börjar kriget och man blir tvungen att packa en, EN väska och ta sina barn och lämna allt! Detta är exakt vad Igors mamma tvingades göra. Igors pappa blev tvungen att stanna kvar för att kriga.
All fattigdom och alla dessa hus som är förstörda och alla skotthål och märken från splitter från granaterna som fortfarande syns på husväggarna får en verkligen tänka efter och uppskatta hur bra man har det i Svergie och Helsingborg. Fotograferade Igors gamla hus och även ett hus där Igor, hans mamma och syster tog skydd ett tag under kriget. Fick inte med så mycket av deras gamla hus eftersom det bor människor där nu och vi ville inte verka "snokande". Men mest för att ge er en liten inblick i det hela:

  
Något som verkligen förvånade mig var att det inte fanns några mörkhyade människor i Kroatien. Speciellt inte i Slavonski Brod. Det var väl kul och så i början med många blickar och folk som ville fotograferas med mig. Men efter ett tag så började det kännas lite konstigt.
I Svergie tänker jag knappt på att jag faktiskt är mörkhyad eftersom jag känner mig så svensk, det är egentligen bara spegeln som påminner mig om det. I Kroatien var det helt annorlunda, folk pekade och stirrade som att de aldrig sett en mörkhyad person förut. Hallå MVT, tänkte jag då. Visst, det var många som pratade bra om mig men jag måste ändå säga att jag kände mig lite "alienated".
Annars var det verkligen jättetrevligt att få komma till Slavonski Brod och bo hos Igors farmor och farfar, som har en jättefin lägenhet. Staden är jättefin måste jag säga och folket är trevliga. Synd bara att man inte kunde kommunicera mer med dem. Har dock lärt mig ännu mer kroatiska nu. Förstår mycket mer.
Skriver mer imorgon, då blir det Makarska på tapeten!

Lägger in liter bilder från Slavonski Brod, bland annat från landet, centrum och någon kväll när vi var ute och åt middag:







Fortsättning följer...

Älskar dig min ängel! Happy anniversary!

Ciao!