Pussa på det som gör ont
Vilken insats jag gjorde idag precis innan jag skulle gå hem för dagen. Jag skulle nästan vilja påstå att jag är Superkvinnan själv! Alla ordinarie lärare hade gått hem för dagen och jag höll på att blogga, som jag alltid gör vid slutet av dagen när jag jobbar på Mörarpsskola (adress dit: http://klass2ab.bloggplatsen.se/). Panikartat hör jag någon som bankar på dörren och säger: "Fröken släpp in mig släpp in mig!" Utanför stod en pojke i klassen och grät. När jag frågade vad som hade hänt sa han att han hade brutit armen då han hade snubblat över en bänk när han blev rädd för en insekt.
Mina moderliga instinkter tog över direkt och jag tröstade honom och försökte få honom att tänka på annat. Medans vi gick från klassrummet och upp till skolsyster pratade vi om allt annat än armen. Vi fick till och med tid att prata om de senaste legobilarna. Men i mitt huvud var det egentligen bara två tankar som snurrade runt: L-ABC (L - livsfarligt läge A- andning B- blödning C- chock eller cirkulation) och, tänk om han verkligen har brutit armen. Vid det läget hade jag ännu inte tagit av honom tröjan för att se om där var någon skada eftersom jag inte ville göra det värre. Men väl hos sjuksköterskan fick vi klara besked om att han hade brutit armen. När de fick av honom tröjan pekade underarmen och handleden åt helt fel håll. Stackars liten!
Jag märker nu hur sjukvårdsutbildningen i lumpen verkligen satte sig. Jag visste precis hur jag skulle göra och bete mig. Ett tag blev pojken svettig och vit i ansiktet vilket också är ett tecken på att man absolut inte mår bra så jag förberedde med en påse och en hink. Och när pojken började gråta emellanåt ville han att jag skulle krama honom och hålla hans hand. Det var så jobbigt men samtidigt ändå så vackert. Det gjorde ont i mig att se honom lida men samtidigt blev jag helt varm i hjärtat när han under hela tiden höll hårt i min hand medans sjuksköterskan gav honom medicin.
När hans mamma kom för att hämta honom och köra honom till ortopeden tackade både läkaren och sjuksköterskan mig för ett bra jobb. Jag vet jag vet, inte värsta grejen att en unge bryter en arm men det är ändå skönt att känna sig uppskattad då och då.
Sjukvårdsutbildning. Lumpen 2006
Ciao!
