Emily for Dummies

Jag har hållt mig borta från både fest och alkohol ett bra tag nu. Kände bara att det var dags att rensa kroppen och låta den få vila. Tråkigt kan man tycka, men själv tycker jag att det har varit riktigt skönt. Senast jag festade var dock en söndag (av alla dagar). Cantina hade sin årliga sommarfest, och det blev en kväll som jag sent kommer att glömma. Förfest på Pascha med Pascha crew, sommarparty på Cantina och efterfest på Pascha till tidigt på morgonen.
Uppehållet för både fest och alkohol varar till den 27 januari. Sen har nog Gud förlåtit mig för mina synder. Och då firar vi givetivis det med en hel vecka fyllt med fest på Gran Canaria, haha!



Ciao!

Denna bilden hade kunnat bli riktigt rolig, men så började det att snöa på riktigt, haha! Ja, bilden är tagen utanför ishallen där dom lägger all snö/is efter att de har spolat isen. Min plan var att få alla att tro att det hade kommit metervis med snö i Helsingborg. Men ja, ni såg ju hur den planen gick.

Ciao!

Ciao!

"Hej det här är ***** syster jag vill bara säga att du är riktigt ful och tjock som fan!"

"Du bor i en etta som du betalar 6000:- i månaden för"

"Du har din iPhone på avbetalning"

"Du har fettsugit dig, och inget annat"

"...inte konstigt att ingen kille vill ha dig"


Jag måste säga att det värmer i hela kroppen när folk skriver sådant här till mig. Jag menar, jag måste ju ha gjort något rätt för att folk ska vara så avundsjuka. Tyvärr är det ofta så här lycka och framgång bemöts idag.
Måste dock erkänna att jag är en gnutta nyfiken på vem de här människorna är, som tror att dom känner mig. Jag undrar om det är någon slags hobby för dem, att sitta och störa sig på mig.

Med detta vill jag också bara tillägga att: Jag är tillbaka i bloggvärlden! Back in black, back on track and here to stay!



The shit you hear about Me might be true but then again, it could be as fake as the bitch who told you!

Ciao!

Nope, jag har fortfarande ingen blogglust. Det finns så otroligt mycket att skriva om men olika faktorer i mitt liv gör att jag inte finner någon ork att ta tag i det.
Jag är förhoppningsvis tillbaka inom en snar framtid. Men innan min blogg kan bli stabil måste jag själv bli det också. Önskar att jag kunde förklara...


Ciao!

Ja, jag tar en paus från bloggen ett par dagar. Förmodar att jag är tillbaka senast på lördag, om ni har tur. Tills dess kan ni roa er med att bläddra i Helsingborgshems nyhetsblad idag. Jag misstänker att där är någon som ni
känner igen, haha!


Ciao!

Fredag:


* Vaknade vid 08.00 snåret
* En kopp kaffe i Villa Skansen
* Åt Kellogs utan mjölk
* Gymmet
* Duschade
* En kopp kaffe till i Villa Skansen
* Glömde äta
* Promenerade till stan
* Drog ut H från Telenorbutiken på hans rast och fikade på Espresso house med en kaffe latte
* Handlade lite julklappar
* Sprang på Lucas på kullagatan, tog en kaffe latte med honom på K & co
* Fick mms av både Tony och Björn på jobbet. Dåliga nyheter
* In på Telenor igen och fick en stol placerad bakom mig. Satt i chocktillstånd tills de stängde och larmade butiken.
* Promenerade upp till Jennifer

Tror ni mitt hjärta slog 180 slag i minuten sen eller? Japp! Jag får nog börja äta bättre och dricka mindre kaffe!
Annars finns risken att jag kommer se ut så här:


Ciao!

I onsdags var det dags för K.O.M.P.I.S igen. Det är alltså då Pascha nightclub förvandlas till ett stort vardagsrum med mysiga soffor och dämpat ljus. För dom som vill finns det som sagt även Nintendo Wii, fussball, Twister och massa annat skoj.
Micki, Sara, Fia och jag samlades först hos Jennifer för att smutta på lite vin och äta lite sushi. Jag älskar verkligen sjögrässalladen som man kan köpa till. Det låter jätteskumt, men om ni ger den en chans så kommer ni märka hur slibbigt god den är! Jag å andra sidan ska jag nog vänta ett tag med att äta den igen, av olika skäl, haha!
När vi kom till Pascha hade Lucas varit jättesnäll och dukat fram rosévin och massa annat i en myshörna till oss.
Roligt var också att Ilir (ni vet, den snälla albanen) kom på besök från Malmö. Kvällen avslutades dock lite konstigt och en promenad som brukar ta 5 minuter hem till mig från Pascha tog istället 30 minuter, haha!



Ciao!

I tisdags var det personalmöte på Pascha nightclub. Vi blev sammanlagt ca 20 stycken medarbetare som satt och lyssnade medans Lucas hade ordet. Samtidigt som det var ett väldigt bra möte var det också ett ganska sorgligt möte. Det som var roligt att höra var såklart att Pascha nu är igång på riktigt! Nattklubben lever igen! Även roligt att höra lite om de framtida planerna. Det som dock kom lite som en chock för några av oss var att Lucas inte kommer vara kvar. Själv kände jag att det inte alls var bra i och med att han har varit ett ganska stort kugghjul i det hela. Men med tanke på hans situation så är det lite lättare att förstå. Lulle kommer bosätta sig i 08 regionen. Så nu vet vi var festen är om man åker upp till Stockholm one of these days, haha!
I framtiden är det alltså ägarna Doung och Seven som kommer agera stora kugghjul och vi andra är väl länkar i en något mindre storlek, men ack så viktiga, haha! Massor med creds till Alexander och Tim för att dom gör ett grymt bra jobb med att DJ:a såväl som att promota. Finns ingen som spelar så grym musik i Helsingborg!

Senare under mötet berättade Doung att vi skulle ha en "avskeds/suprise"-fest för Lucas. Men eftersom mannen i fråga satt precis brevid när han sa det, klippte vi av suprise biten, haha! Festen blir i alla fall idag på (tro det eller ej) Pascha! Woho! Klockan 18.00 ska Lucas först och främst verka överraskad och senare när alla alla har druckit så mycket "saft" att de inte vet vad de heter längre är det dags att gå vidare till Cantina. På Cantina är det nämligen zoofest. Alla klär sig i sina bästa sommarkläder och bikini. Själv ska jag ha en jätteball sommarklänning. Det är väl en av de få gångerna på året som man festar på en söndag. Det kommer inte bli lugnt vill jag lova!
Vi ses där!



Ciao!

Det finns tre låtar som rullar på repeat i Villa Skansen. Det var någon som försökte överrösta mig med rock-musik idag, men han fick så att han teg, haha! Nej, jag försöker inte bli vräkt! Men ibland måste man spela riktigt bra musik riktigt högt.
Tänker dock nästan alltid på min fiol-lärare B-G när jag lyssnar på sådan här musik. På någon konstig vänster skäms jag lite. Jag kan höra min lärare säga "Musik? Kallar du detta musik?" Haha!
Men, vem bryr sig. Jag lyssnar på det mesta och just nu är jag i en house-fas! Klassisk musik kan jag lyssna på när jag har blivit en gammal dam som sitter på Kungshults äldreboende och dricker kaffe på bit.

Ni som inte var på Sensation, eller ni som inte gillar housemusik (typ mamma) behöver inte göra sig besvär. Men jag vet minsan några galningar som flippar ur totalt om dom tycker på play!

*host* Nova Ford *host*  *host* Micki *host*

Ciao!

Igår fick jag reda på att mitt företag har förlorat det stationära objektet jag sitter på till ett annat bevakningsföretag. Detta innebär att jag från och med den sista januari inte längre kommer jobba på den arbetsplats som jag har varit på de senaste 3 åren. Det går inte ens att beskriva hur chockad och ledsen jag blev när jag fick höra det. Jag har väl aldrig riktigt haft några nära väktarkollegor utan de kollegor jag har haft är ju de som jobbar på objektet. Och nu, helt plötsligt, måste jag lämna alla dom! Förstår ni hur mycket det suger!?
Det kommer bli så tråkigt att inte kunna sitta och äta frukost med Uffe och resten av Coor-killarna. Och Hanna med resten av tjejligan (som jag iofs kan träffa på fritiden), det kommer inte bli samma sak! Jag tror inte folk förstår hur go'a människor som jobbar här! Hur ska jag klara mig utan Thai-Tonys sjuka historier och alla härliga gruppledare?
Jag har ingen aning om var jag kommer hamna i framtiden. Det kan bli allt från Perstorp till Höganäs och kanske till och med dagtidsjobb. Antar att jag får glädja mig åt att jag i alla fall fortfarande har ett jobb. Men detta kommer ändå bli jättesvårt att smälta.
Jag hoppas att några från mitt jobb läser min blogg och förstår hur mycket ni har betytt för mig. Det är tack vare er som jag varje dag har gått till jobbet med ett leende på läpparna, likaså när jag har gått där ifrån.
Usch, jag kommer sakna er! Hoppas att ni inte glömmer mig och att de nya väktarna är lika bra som mig, haha! Tvivlar på det dock, hahaha!


Trogen bloggläsare
Ciao!

Tanken var att jag i vanlig ordning skulle blogga, men eftersom det nu har hänt en väldigt tråkig sak, väntar jag med det. Risken för vrede och svordommar är ganska stor idag. Så jag skonar er läsare.


Ciao!

I måndags var Henke och jag på Väla och tog en fika på Bergs (eller på Berns som man också skulle kunna kalla det, haha). Och tack vare H har jag gått och kärat ner mig i en klocka som han också gillar. Märket är Triwa och klockorna finns i alla möjliga coola färger. Jag fastnade dock för färgen Fuxy Azura medans H hellre hade kunnat tänka sig en något mer manlig (ehm?) orange, haha! Dom är i alla fall jättefina, och jag hoppas att mamma eller pappa läser min blogg och fattar piken! Behöver ni en till? Här kommer den: ”Hoe hoe hoe” (och då menar jag inte de på red light district).

Senare hittade jag en stol som hade passat perfekt in i Villa Skansen. Kanske inte just i min lägenhet, men kanske utanför min ytterdörr, haha! Tänk er, en sådan stol, i vårt lilla vita slott och så jag sittandes på den utanför min lägenhet. Jag kommer känna mig som en drottning med alldeles för mycket makt, haha!



Ciao!

I fredags var det återigen dags för bio. Micki, Jennifer, Pegah, Sara och jag skulle gå på premiären av New Moon. Men innan vi väl kom till Filmstaden hade jag en av mina gyllene stunder igen. Jag var ganska avdankad efter en vecka i Falsterbo, så jag tänkte att det förmodligen var klokt av mig att vila ett par timmar innan det var dags att ge sig ut på nya äventyr. Så efter att jag hade snoozat min klocka vid 19.00 tänkte jag att 10 minuter till nog hade gjort susen. 10 minuter eller också 2 timmar, haha! För klockan 20.50 ringde det på min porttelefon. Det var Jennifer som hade varit smart och insett att jag förmodligen hade försovit mig och att min telefon var avstängd (pga. det satans mobilnätet). Jag tror varken jag själv eller någon annan har sett mig fara upp så fort och fixa mig ännu fortare. Har ingen aning om hur jag lyckades klä på mig, sminka mig och packa ner nödvändigheter i handväskan. I vanliga fall går det på ca 30 minuter, men i fredags tog det inte en sekund mer än 7 minuter! Vilket upplopp!

Filmen var helt underbart bra! Men Edward Cullen måste sola och varulvarna får gärna flytta till Helsingborg. Kul med lite nytt folk på Cardinal kanske? Haha!

Efter filmen var kvällen långt ifrån avslutad. Vi bestämde oss för att traska vidare till Pascha nightclub som var stängt för allmänheten. Men jag kan garantera att det var andra bullar bakom dörrarna, haha! Jag fick till och med testa på livet som DJ. Det var sjukt förvirrande med alla knappar, men ”scratcha”, det är min grej! Lucas joinade oss efter hans spelning på Hamnpaviljongen och det som egentligen bara skulle bli en lugn fredagskväll urartade till världens bästa förfest/utgång. Och detta trots att vi bara var på Pascha hela kvällen. Jag är numera också utbildad på pommesfritösen.  Mer än så behöver jag inte nämna här i bloggen. Men cheferna och Alex the DJ ska ha ett stort tack!





Ciao!

Vad är det för fel på Telenors nät egentligen? Det har verkligen haft ett eget liv den senaste veckan.  De gånger som folk (som man vill prata med) har ringt, stänger samtalet bara ner sig. Och helt plötsligt har man ett ”otillgängligt nätverk”. Men när telefonförsäljarna ringer klockan 10.00 (när man sover som bäst), då är det såklart full täckning! Ja, jag blev lite arg på den stackars damen som inte visste att jag inte har hunnit köpa några rullgardiner vilket gör att solen steker sönder mitt ansikte. Hon visste inte heller att ungdomarna på Petri-skolan skriker som stuckna grisar varje gång dom har rast. Inte heller visste hon att mitt täcke hade ramlat ner på golvet vilket jag i sömnen hade fixat med att lägga mina tre huvudkuddar över mig som substitut för täcket. Så där låg jag alltså, med solen stekandes i ansiktet, tinnitus på grund av snorungarna och iskalla fossingar. Då beslutar sig Telenors nät för att fungera igen! Bitter? Nej, jag är inte bitter!

Nu ska vi inte klaga allt för mycket på Telenor, för då får jag väl mig snart en snyting av Mr S som jobbar i Telenorbutiken på Kullagatan. Han måste nog vara Sveriges bästa säljare då han gång på gång får priser och ovationer för att han jobbar så bra. Så, för att inte lägga skulden helt och hållet på Telenor vågar jag påstå att detta är början till världens undergång år 2012. För hur ska världen kunna fungera om våra mobiltelefoner inte fungerar? Haha, jag hoppas att folk förstår min ironi.

Men ”skämt åt sidan” (som någon en gång sa), så var vi faktiskt och såg filmen 2012 i torsdags. Det var första gången jag var på bio i Malmö i det nya köpcentrat Entré. Riktigt fräscht var det. Anypoo, så tyckte jag att filmen var bra med undantaget då huvudrollerna alltid var 1 millimeter från att dö men klarade sig undan, utan några skrapsår som helst. Man kan ju hoppas att vi får vara kvar på Moder Jord i några år till. Annars tar jag ut mina pensionspengar och åker Jorden runt på 80 dagar!

Ciao!

Jag tror de flesta som läser min blogg vet att jag för olika anledningar inte är bästa kompis med kosovo albaner. Men, jag drar inte alla över en kam. Och tur är väl det, för annars hade jag aldrig lärt känna världens bästa alban. Ilir heter han och skiljer sig verkligen från mängden. Den här albanen är en sådan människa som skulle kunna tjäna pengar på att utbilda andra albaner i hur man ska bete sig. Jag hade inte skrivit om Ilir om det inte var något speciellt med honom. Men bara en sådan sak som att han målar tavlor, lyssnar på Sonja Aldén, har gjort FN-tjänst och är mer väluppfostrad (av sig själv) än många andra svenskar, säger en del. Det hade lika gärna kunnat sluta riktigt illa för Ilir då han trots allt bor på Rosengården i Malmö och förmodligen inte alltid har haft det bästa umgänget. Men, någonstans på vägen då Ilir gjorde sin värnplikt snäppte han upp sig. Varför skulle han bete sig som alla andra albaner?
Då jag berättade om incidenten som hände mig för några veckor sedan, skämdes Ilir. Inte för att han hade något med saken att göra, men för att mannen som gav sig på mig var kosovo alban.

Jag hoppas verkligen att Ilir kan sätta ett exempel som andra albaner kan följa. Jag hoppas att han drar med sig några på hans väg så att fördomarna mot just albaner minskar. Man ska väl inte behöva gå runt och skämmas över sitt eget folkslag?

Ilir är i alla fall en som inte behöver skämmas. Hade det inte varit för hans utseende så hade han varit som vilken svennebanan som helst!



Hoppas vi ses snart igen!
Ciao!

Jag antar att att jag ännu inte har hunnit ställa om mig till min normala vardag. Därför har det också blivit glest med inlägg de senaste dagarna. Det tar ett tag att smälta en sådan vecka som jag hade i Falsterbo. Jag saknar fortfarande mina kursledare och kurskamrater. Varför kan man inte få ha det så lyxigt som jag hade det där varje dag?
Jag har förmodligen förlängt mitt liv med ca 30 år, med tanke på hur mycket jag skrattade åt folk och deras sätt att vara. Vi var verkligen en salig blandning utav folk, och det gjorde bara det hela roligare. Undrar om jag satte några spår i folk. Antar att jag förmodligen kommer bli ihågkommen som "iPhone-tjejen", haha! För mycket riktigt som någon sa på kursen: "Vissa har chihuahuaor, men Emily har en iPhone".
Ja, min telefon är min bebis och den behöver ju såklart kärlek som alla andra bebisar. Men nog om det, nu är det dags för mig att släppa veckan som gick och gå vidare med mitt liv. Men jag hoppas innerligt att det blir en reunion med gruppen inom en snar framtid. Alla är i alla fall välkomna till Helsingborg!

Ett citat från en viss skåning som jag aldrig kommer glömma: "Nu när svininfluensan är på G får man slänga ut suggan i köket och ta in lammköttet". Mmm, så kan det låta när de yngre tjejerna svassar omkring framför de äldre männen, hahaha!


Puss på er!


Ciao!

Jag har ingen aning hur jag alltid lyckas skämma ut mig, slänga ut grodor och hur jag kan vara så klumpig som jag är ibland. Därför får detta nu också en egen kategori på bloggen: Oopsie, I made a poopsie.

Jag lyckades verkligen sätta igång brandlarmet, igen hahaha! Varför ska jag alltid envisas med att duscha med öppen badrumsdörr? Duschar man tillräckligt varmt bildas det ju en vattenånga som stiger till taket som i sin tur når brandvarnaren som gör utslag. Och för att inte locka till mig en för stor folkmassa som undrar för som försiggår, springer jag såklart ut i bara handduk och öppnar ytterdörren för at vädra ut ångan. Givetvis kommer det en hel bataljon med militärer som ska gå och lägga sig just då! Hur är det möjligt?!

Äsch, jag bjuder på den!
Ciao!

Tidig revelj och sena kvällar resulterar tyvärr i att man hinner somna innan man trycker på "spara & publicera" blogginlägget. Men idag blir det en tidig "John-Blund-deck".
För tillfället är jag i Falsterbo på utbildning. Jag vill egentligen inte kalla det för utbildning då det endast är en repetitionskurs och det mesta redan sitter inpräntat i huvudet, och på kvällarna utnyttjar jag och mina kurskamrater gårdens SPA-avdelning. Ångbastu, pool och jacuzzi är vad som står på schemat varje dag efter "tack för idag, slut för idag". Det är tydligen obligatoriskt med en öl innan maten också. Maten som för övrigt är superb! Tänk att få ha det så här gott varje dag. Maten står serverad på bordet 4 gånger om dagen och sedan är det bara att glassa vidare i poolen tills det är dags att gå och lägga sig. Nej, jag vill knappt tillbaka till verkligheten igen. Frågan är om jag med vilje ska kugga på provet som vi skriver på fredag, bara för att få komma tillbaka hit igen!? Haha!




Som vanligt har jag hamnat i en riktigt bra och rolig grupp. Tänk så tråkig utbildningen skulle vara om kursledarna och kamraterna inte hade någon humor. Well, detta är verkligen allt utom tråkigt. Jag har skrattat så mycket de senaste dagarna att jag förmodligen kommer ha ett "sixpack" när jag kommer hem. Ledaren Peter Nordin (vars största intresse är James Bond, därav 007 klockan, haha) har ett jättebra och fräscht sätt att lära ut och allt blir så mycket lättare när man kan vara på en "kompisnivå" med sin ledare. I lumpen kunde man ju knappt titta på sitt befäl utan att få sig en utskällning, och detta då man var civil. Vår ledare badar jacuzzi med oss! Slå det!
Det är bara jag och en till från min förra grupp som hamnade på denna utbildningen, konstigt nog. Men det gjorde inte så mycket eftersom det alltid är bra med nya bekantskaper. Jag kan till exempel lägga till en bilpolerare och en tatuerare till min kontakslista, haha!



Ciao!

De olika föreläsarna som har utbildat oss under dagarna har varit superbra. Det var dock en som utmärkte sig lite extra. Jag hade kunnat lyssna på honom i dagar utan att tröttna. Han heter: Alexander Breeze och är en föredetta drogmissbrukare. Numera håller han i föreläsningar om droger och missbruk. Första gången jag träffade honom var i lumpen, lika intressant och lika hysteriskt rolig!
Trots att den röda tråden handlade om droger, talade han om så mycket mer. Saker som man vet, men egentligen aldrig tänker på och saker som man vet men är för feg för att prata om. Alex var inte feg för något! Jag hade likaväl kunnat sitta på Berns och sett världens bästa stand-up!

Såg nyss Paradise Hotel, och jag kan inget annat än att hålla med Alexander Breeze! Idioter säljer verkligen! Vi vill inte se smarta och tråkiga människor på TV längre. Hur många av oss fastnar till exempel på kanal 1 en onsdag då Fredrik Reinfeldt eller någon annan tråkig politiker babblar om att godkänna ett helt meningslöst föredrag. 
Det vi vill se är människor som blir fulla, gör bort sig, har sex och gör om samma process om och om igen. Och snälla, ge för Gud skull Anna Anka ett Nobelpris eller liknande. Kvinnan behövde bara slänga ur sig 4 eller 5 utmärkande kommentarer som folk tyckte var smaklösa, och vips så hade hon dubblat sin inkomst.

Det sägs att ett skratt förlänger livet, jag kommer ta mig f*n leva föralltid om det fortsätter såhär!



En riktigt go' Göteborgare!
Ciao!