Colgate-leendet!
Igår fick jag post från US and A. Det var mina efterlängtade White Strips från Crest. Jag vet två som kommer gå runt med kritvita tänder snart, haha! Jag var tvungen att testa det redan igår. Så innan jag gick och la mig "tejpade" jag på stripsen och sen sov jag. Hur effektivt och bra som helst. Jag märkte inte ens av att det satt något på tänderna. Och visst blev det resultat. Redan på första gången! Däremot så fick jag en liten biverkning. Det ilar som attans i två av mina tänder. Men, vill man va fin så får man ta en panodil. Det går över, och vem vill inte ha vita tänder? Billigt var det också!
Ciao!
Halv åtta hos mig!
I torsdags bjöd jag Julie, Martin och Anders på middag. Det var jättetrevligt verkligen. Jag förstår inte varför man inte har sådana sporadiska middagar oftare! Det är ju så lätt att bara slänga ihop något gott att äta, samla lite gamla vänner och snacka minnen och goja!
Anyhow, det blev så lyckat att vi bestämde oss för att ses hos mig igen på tisdag. Denna gången lite mer planerat dock. Jag ska bjuda på hemmalagad kinesisk mat och amerikan cheescake till efterrätt. Efter det ska vi spela sällskapsspel, äta ostbricka och dricka rödvin. Eller ja, alla utom Anders som inte känner sig tillräckligt vuxen för att dricka rödvin, haha!
Det blir paffe!
Ciao!
Chile-sol!
Idag när jag kom till jobbet fick jag en souvenir av min vän Tony P som hade varit i Chile och Argentina. Jag fick en jättevacker solfjäder som kommer att användas flitigt på Gran Canaria om 16 dagar! Jag hörde att det var 27 grader i skuggan där igår. Det tackar man inte nej till ett dugg!
Tack så jättemycket min vän!
Ciao!
Gnäll-kärringen Emily!
Då jag kom hem på morgonen efter att ha jobbat natt på nyårsafton fick jag mig en otrevlig syn. Vid entrédörren ligger det först och främst massa påsar med tomma flaskor och burkar och skräpar. På trappan låg det massa splitter från flaskor som måste ha kommit från en balkong. Vid sidorna låg det fullt med cigarettfimpar och askar. Och brevid entrétrappan låg det en jättestor keramiktomte i flera bitar. Normalt?
Min första tanke var att hundarna i huset kommer ju skada sig på glaset om det inte städas upp, och min andra tanke var att mina grannar givetvis skulle tro att det var jag som hade festat till det eftersom jag är yngst i huset. Så för att rädda hundarna och mitt eget skinn gick jag in i min lägenhet och skrev min första klagoklapp. Inga jobbiga utropstecken eller arga ord, utan mer som en uppmaning till att städa undan.
Nöjd och belåten gick jag sen in i min lägenhet igen för att sova. Men det tog inte mer än 2 minuter innan jag hörde entrédörren öppnas. Det var en av mina favoritgrannar som jag brukar kalla för "säkerhetschefen" eftersom jag aldrig kommer ihåg vad han heter. Han hade iaf precis vaknat och precis som jag upptäckt röran utanför dörren. Jag såg hur han stod och skakade på huvudet och efter det gick han in igen. Sedan tog det återigen ca 2 minuter tills han kom ut igen. Fast denna gången kom han ut med en kille i 18 års åldern och en sopsäck. Haha, stackars kille som hade haft fest i sina föräldrars lägenhet. Det kan inte varit roligt att vakna så tidigt när man mår så dåligt och bli tvingad att städa. Men så blev det i alla fall. Och jag kunde sova vidare i lugn och ro.
Ja, jag vet att det var jätte-tantigt av mig att sätta upp en lapp, men bor man så fint som jag gör vill man också att utsidan ska se fin ut. Man vill ju inte att folk ska tro att man bor i någon slags pundarkvart!
Någon dag senare träffade jag "säkerhetschefen" på City Gross då vi "high fivade" lite i smyg, haha!
Ciao!
Jon and Kate plus 8
Jon and Kate plus 8 heter serien. Den handlar om en familj som först fick tvillingarna Cara och Mady och sedan 3 år senare fick åttlingarna Alexis, Hannah, Aaden, Collin, Leah och Joel. Jag menar, hej å hå, vad är sannolikheten?!
Anypoo, Jon och Kates förhållande till varandra var så (åtminstone så som TV framställde det) gulligt. De smågnabbas konstant men är ändå samtidigt väldigt måna om varandra. Det måste ju vara sjukt svårt att lyckas få ihop vardagen med 8 ungar i nästan samma storlek och ålder och som dessutom ser likadana ut.
Jag vet inte hur många avsnitt av serien jag har kollat på, men jag har verkligen förälskat mig i deras familj. Alla barnen är så lika med ändå så olika och unika. Och det är otroligt vad man kan inspireras av sådana små liv.
Det är också därför mitt hjärta krossades litegrann innan idag då jag fick reda på att Jon och Kate skilde sig i december 2009. Damn it people, sluta skilja er!
Serien fortsätter trots detta och jag kommer absolut fortsätta följa barnens liv!
Ciao!
Dogma
Trots det ovanligt kalla vädret har det ändå varit riktigt mysigt att gå på långpromenader med hundarna. Solen har ju ändå tittat fram ett par dagar. Gissa om det är fint att gå på stranden då? Men seriöst, det sägs att sundet kan komma att frysa till is för första gången sedan 1900-frösihjäl. Jaha, då är det bara till att sätta på sig skridskorna och åka över till Helsingör för några backar öl, haha!
Titta så fina våra hundar är. Nato, Winston och även Johans boxervalp Shaggy på ett litet hörn.
Ciao!
Dagarna som flöt ihop...
Var tog de senaste dagarna vägen? Dom bara försvann. Poff! Helt plötsligt är det år 2010. Vad hände med år 2009? Och när vi ändå pratar om det, var tog alla de andra åren vägen? Det känns inte som att det var längesen då man stod och gjorde sig redo inför milleniumskiftet. Aah, ljuva år 2000, det firade man på Larödskolan med några dåvarande vänner som jag knappt ens minns namnen på, haha! Jag minns att en kille hade med sig en PET-flaska fylld med en genomskinlig vätska som luktade T-sprit. Ja, mina damer och herrar, jag var alltså 13 år när jag tog min första klunk av hembränt, haha! Det var första och sista gången man gjorde det. Idag är jag bara glad att jag inte blev blind.
Anypoo, jag har åtminstone inte varit rastlös på senaste. Varje dag har varit händelserik på sitt sätt. Jag vet att jag sa att det inte skulle bli någon fest eller intag av alkohol innan Gran Canariaresan, men det blev ändå några undantagskvällar. En kväll var Jennifer, Henke, Böös och jag i Malmö och såg 3D-filmen Avatar på Entré. Efter det festade vi på Harrys i Malmö (där Böös jobbar som bartender). Hellooo gratisdrinkar! Det blev även en utgång i Helsingborg som heter duga då vi stängde Helsing, stängde Harrys och stängde Cardinal. Och som picken över i:et tog vi oss även en vin/trivial pursuit-kväll (en helt vanlig onsdag).
Men nu blir det faktiskt inget mer och därmed basta! Jag har varken råd eller ork till fler sådana kvällar. Det får bli trevliga hemmakvällar och middagar istället.
Ciao!
WOW!
Jag vet inte vad jag har gjort för att få så mycket uppmärksamhet. Fick mig precis världens överraskning på jobbet. Jag hade verkligen ingen aning! Men en sak är i alla fall säker, den halvt bittra Emily i de tidigare inläggen förvandlades nu istället till en väldigt glad och överraskad Emily.
Hur go får man bli egentligen? Det betydde så mycket för mig. TACK!
Ciao!
2010 - i (nästan) total ensamhet
Ja, okej jag erkänner. Det var jobbigare än jag trodde att sitta ensam på nyårsafton. Runt omkring mig är det ca 63 000 kvadratmeter, och inte en enda kotte syns till. Tänkte inte klaga eller gnälla, men jag sitter verkligen här som en liten fis i rymden. Perkele saatana va tråkigt det är. Det blir bara värre när folk ringer och vill önska mig gott nytt år. Strö salt i såret? Tror ni?!
Så nej, jag kommer inte svara på några fyllesamtal idag. Men jag hoppas att ni andra (normala) människor, som har ett normalt jobb får en riktigt trevlig kväll, och ett riktigt gott nytt år!
Imorgon blir det dock andra bullar. Då ska Miss J (som också jobbar inatt) och jag ha vår egna nyårsafton i Malmö efter att vi har sett Avatar och ätit middag.
Nej, nu orkar jag inte sitta här och tjöta mer. Taket kallar, undra om man får se något guldregn idag, min absoluta favoritraket. Vad är det förresten med folk nu för tiden? Är det så svårt att hålla sig till 00.00. Det har ju skjutits raketer sedan 21.00, som om det var midnatt. Hela grejen med tolvslaget och nedräkningen förstörs ju ganska kraftigt med alla ivriga raket-tomtar där ute!
Anypoo, vi hörs nästa år!
GOTT NYTT ÅR!
Ciao!
So make a wish!
Fick denna låten skickad till min iPhone för någon dag sedan. Emily heter låten. Nej, den handlar inte om mig.
En låt som jag däremot inte kan sluta tänka på idag är en låt som jag själv kunde ha skrivit.
Du har ingen aning, och du kommer aldrig att förstå.
Ciao!
Inte en vinter för sent...
Jag har nu äntligen impulsköpt en vinterjacka. Måste säga att jag är sjukt nöjd. En bättre bild kommer i dagarna. Här får ni en liten sneak-peak på min "schtekarjacka" från North Sails:
Sååå fin <3
Ciao!
Purple rain...
I veckan var jag hemma hos Annika och fixade mina naglar. Det behövdes verkligen kan jag säga. De började likna riktiga häxnaglar (röda naglar är inte ett smart drag). Nu däremot, flashar jag dem mer än gärna för allt och alla, utan att de ens behöver fråga.
Jag: "Kolla mina naglar, kolla mina naglar!"
*Ehm, ja, fina*
Jag: "Ja, och kolla som dom matchar min klocka!!"
Ciao!
Mugshot!
Nu vet ni att jag i alla fall lever! Jag skulle nästa vilja påstå att jag lever mer än någonsin för tillfället. Allt känns oerhört bra. Människorna som är runt omkring mig har en otroligt positiv påverkan på mig. Det enda som saknas är någon som jag kommer träffa senare idag. Triss i dam? Jajamen!
Foto: Mattias Carnsten
Guilty until proven innocent
Ciao!
Aftonens hjul!
Julaftonsmorgon spenderade jag genom att sätta upp min väggtext brevid min biobrasa. Det blev även ett julklappsbyte som gjorde mig jätteglad. Och efter väldigt lite sömn var det dags att förbereda allt inför min julmiddag. För första gången på 18 år skulle vi inte fira jul i Laröd eller hos mormor och morfar. Nope, denna gången skulle vi vara hos mig i Villa Skansen. Mamma kom hem till mig tidigt för att allting skulle bli perfekt. Jag hjälpte också till på en hörna, i alla fall när det gällde att klämma på paketen under granen. Tyckte verkligen att min gran blev fin. Det är förvisso en plastgran, men jag finner inget nöje med att sopa barr och döda insekter som bygger bo i granen.
Middagen blev väldigt lyckad och det var väldigt skönt att ha hela familjen samlad. Alla blev jätteglada för sina juklappar, fast min bror blev nog trots allt lite gladare än alla andra. Han fick en mini iPhone av mig. Ja, jag vet, jag är världens bästa syster haha! Själv fick jag allt möjligt i juklapp. Allt från pengar till dammsugare. Precis vad jag behövde.
Senare på kvällen var vi ett ganska så stort gäng som gick ner till Maria Kyrkan för att lyssna på midnattsmässan. Det var jättemysigt. Jag älskar den känslan man får av att vara i en kyrka. Jag kunde verkligen inte klaga på något. Maten var god, juklapparna var utmärkta, sällskapet var underbart och natten blev bara bättre och bättre.
Ciao!
Julen som kom, såg och segrade!
Dagen innan julafton jobbade jag i vanlig ordning. Det blev dock en mycket mysigare och trevlig morgon eftersom det bjöds på morgonglögg från klockan 05.00. Jag hjälpte till att duka upp och sätta lite julstämning på stället. Vid sidan om glöggbordet hänger det en TV, på den spelades Kalle Ankas Jul om och om igen. Jag hade första parkett, vilket var kul till en början. Men efter att ha sett hela programmet 4-5 gånger på raken kände jag hur Grinchen in mig ville slå sönder den där TV'n. Aldrig mer hummande kolibris och aldrig mer "det är Robin Hood jag vill ha"! Vid 08.30 fick jag som tur var gå hem. Tråkigt nog hade låten Bella Notte fastnat på mitt huvud, så det fanns bara en sak att göra när jag kom hem. Spela housemusik på högsta volym! Och mycket riktigt så somnade jag som ett litet barn.
Ciao!
Bill & Bull!
Nato har fått en ny polare!
Nä inte hans pinne...
Winston ju!
Ciao!
Milkyway!
Har har ni en av uppfinnar-Jockes sämre uppfinningar:
Så går det när två brudar med lösnaglar inte klarar av att öppna mjölkpaketet, haha! Det visades dock att vi endast gjorde skadan ännu värre med vår "mjölkpip". Kul var det i alla fall!
Ciao!
Nattliga äventyr!
Eftersom både Jennifer och jag lider av insomnia, har det blivit en del nattsudd och konstiga nattideér på sistone. Det mesta brukar utspela sig runt 04.00-tiden (då vi är som piggast). Det har varit allt från Helsingborgcruisande till läskiga skogsresor och företagsplanering. Klockan var även 04.00 när vi bestämde oss för att fly landet och boka en resa till Gran Canaria. Fullt normalt?
Samtidigt som det är ganska konstigt att vara vaken under de timmarna så är det väldigt skönt att man inte behöver vara vaken helt ensam. Jag hoppas dock att jag kan bli den morgon/dagmänniskan jag var en gång i tiden igen.
Fast nätterna har förvisso sin charm. Vägarna är helt tomma och det känns nästan som att man är ensam kvar på Jorden.
Ciao!
V.ä.n.n.e.r.a.n.d.a.n
Tråkigt nog har jag nästan bara grannar utav den lite äldre generationen, så vi har väl egentligen inte så mycket gemensamt. Annat är det en gata ifrån mig, hemma hos Jennifer. Där springs det in och ut och fram och tillbaka hos varandra. Det bor 4 eller 5 jättetrevliga pågar i hennes trapp som alla är vänner. Då och då samlas alla och äter mat i någon av lägenheterna (även Jennifer). En dag fick jag turen att få vara med på en sådan tillställning. Denna gången lagades det mat i Jennifers mysigt lägenhet. Killar som kan laga mat är ett stort plus i kanten måste jag säga. Sen att det är hjältar, gigantiska hundar och militärer som samlas runt bordet, det är en helt annan historia, haha!
Ciao!
Mamis crib
Har ju glömt att visa lite bilder från mammas lägenhet:
Det blev faktiskt jättemysigt, trots att det är ganska litet. Det märks att hon trivs. God mat får man också varje gång man hälsar på, haha!
Ciao!