Emily for Dummies

Idag hölls begravningen för farmor Daga. Det var så fint men samtidigt så tråkigt. Trodde inte att det skulle bli så jobbigt som det var. Men med musiken och alla som grät och stämningen, var det svårt att hålla sig från tårar. Jag tycker inte om att gråta och är ingen person som gråter särskilt ofta. Jag ska alltid verka så himla tuff. Idag var jag allt utom tuff. Jag gjorde allt för att inte börja gråta. Men sedan hade vi varsin röd ros som vi i slutet skulle gå fram och lämna på kistan innan vi sa hej då en sista gång. Då brast det.
 Jag fattar inte varför en så snäll människa måste försvinna. Varför är det så jobbigt med döden? Och jag tänker på alla de andra människor som kommer försvinna som man tycker om. Jag skulle inte vilja gå runt utan föräldrar. Men det gör ju min pappa nu. Han har ingen pappa och ingen mamma. Jag hade aldrig klarat mig. Mår jättedåligt just nu inombords, men det är det ingen som märker på mig. Min fasad döljer det ganska bra.
Nu är det i alla fall över.
Jag hoppas att nästa gång jag befinner mig i en kyrka så är det under betydligt bättre och roligare omständigheter.




R.I.P Farmor Daga Ljung