När jag blir stor ska jag bli... Lycklig?
Nu har det gått några dagar, och det blir verkligen bara lättare och lättare för varje dag som går. Jag kanske löser det här trots allt. Jag har alltid ogillat att vara ensam, och har alltid behövt någon som "var där" varje dag. Det är jobbigt att ta sig igenom detta, det sticker jag inte under stolen med, men man måste lära sig någon dag, och det känns faktiskt som att jag är på god väg. Det är nog på det här sättet jag växer med mig själv och mognar.
Den 1:a november flyttar jag ju till en egen lya, helt ensam. Det blir nog den stora prövningen. Då är det bara jag liksom, i min lägenhet, ingen pojkvän och ingen som stannar där 24 timmar om dygnet. Men jag antar att det är som dom säger, "ensam är stark".
Ciao!
detta pic var juh lagom hett :) //ica
Du ska inte ha med dig Nato till den nya lgh? :)
är du modell?
