Emily for Dummies

Man märker ganska lätt på kläderna när man går ner eller upp i vikt. Antingen känns allt som ett korvskinn eller så börjar allt hänga. För några månader sig brukade jag ha på mig ett par jeans som satt alldeles för tajt. Jag var såklart optimist och trodde att jag någon dag kanske skulle komma i dom på riktigt. Det roliga är att jag faktiskt gör det nu. De sitter jättefint på mig. Det var ännu mer roligt att se vilken storlek det var på dem. Hade ingen aning om att jag hade gått och köpt ett par 25:or. Snacka om optimist va? Chockad, men glad på samma gång.

Suck, ännu ett ytligt inlägg. Ja, men jag är i en sådan period just nu. Jag bryr mig om mitt yttre.
Det är bara konstigt att när jag själv ser mig i spegeln så känner jag mig pluffsig och tung. Men när jag sen ställer mig på vågen så visar den egentligen alldeles för lite. Jätteskumt. Jag vet att många andra tjejer har samma problem. Och kanske är det väl så att andra som ser oss, ser oss på ett helt annat sätt. Man är kanske lite väl kritisk mot sig själv. Men sedan är det nog ändå (som Micaela och jag kom fram till idag) att man aldrig blir nöjd. Det finns alltid något som kan bli bättre. Men jag hojtar till den dagen jag inte har något mer att klaga på! Okej, vi säger så!