Välkommen till livet!
Jag finner inte någon mening med att fortsätta att slösa bort mitt liv på meningslösa petitesser. Jag vägrar att bli en torrboll som på sin höjd åker på en charterresa om året. Mina ambitioner handlar inte om att jag ska kunna sitta hemma och kolla på film varje fredag eftersom hela Sverige har dille på fredagsmys, wo to the ho! Det sista jag vill är att fastna i Sverige. Hur kan man vara så olika i sina tankesätt? Varför nöjer folk sig med ett medelmåttigt Svenssonliv? Jag vill inte sitta där när jag är 70 bast och förklara för mina eventuella barn och barnbarn att jag inte har gjort något i mitt liv som är värt att berätta.
-Mormor, hur var din ungdom?
-Ja du kära barn. En gång åkte jag till Kolmården och skulle titta på rävar. Jag tror jag fick syn på en liten rackare, om det inte var en hund.
-Men, har du inte rest och sett världen?
-Världen? Vilken värld?
Jag har redan sett en stor del av världen, men jag är långt ifrån färdig. Nu tänker jag fokusera på att blicka framåt på allt det ljusa i mitt liv. I maj åker mina fina vänner och jag till Miami och efter det hinner jag nästan bara hem till Sverige och vända igen för att sedan fara till New Jersey. Till hösten har jag stora planer på att flytta, men vi får se. Med mig är inget 100%. I'm a walking holiday!
Mitt nya motto: När som helst kan du bli påkörd av en buss. LEV LIVET!
Ciao!
