Emily for Dummies

Om man lyssnar riktigt noga så kan man (med lite fantasi) nästan tro att dom sjunger "små negrar i sanden" fast dom egentligen sjunger "Sunday bloody Sunday" i U2's politiska låt. Testa själv och byt ut texten!

Bara sådär på tal om inget alls egentligen...

Idag gör vi en favorit i repris, dvs vi ska göra så lite som möjligt och glida hela dagen. Planen för idag: Take away-kaffe, kärnantrappan ett par goa timmar, göra tacos och kolla på National geographic filmerna.

Smell you later!


Ciao!

Du är välkommen hem till oss ikväll...
Ciao!

Vilka glidare vi har varit idag. Inte många knop vill jag lova. Efter en sväng på stan och en sjukt mysig fika på Koppi hos min kära bror satte vi oss på Kärnantrappan. Där satt vi och stekte oss i God knows how long!

Julie: -Det är snart påsk!
Jag: -Japp!
Julie: -Kan inte klä ut dig till påskharen då?
Jag: -Ehm?
Julie: -Så kan jag klä ut mig till hon påskhoran!
Jag: -HUH!?!
Julie: -You know... easter whore!
Man bah, vem fan är det?! Haha!

Min fina broder på Koppi <3

Ciao!

".....Och om du lägger ihop allt det får du en väldigt fin människa! MEN, man ser oftast din samlade "skönhet" när du är i ett förhållande! Inled ett förhållande med dig själv istället! Du förtjänar det."

TACK VÄNNEN & TRUE STORY!

Ciao!

Morgonen började med Julia åt sin supernyttiga frukost, 2 cheesburgare (från igår), 2 ägg och kaffe med mycket grädde (på flaska). Det blir stundvis sjukt roliga dialoger mellan henne och mig:

Jag: -Vad gör du?
Julie: -Tar på mig byxor, vadå då?
Jag: -Utan panties?!
Julie: -Eh ja, VADÅ menar du att du typ sover i trosor!?
Jag: -Eh, ja!
Julie: -Nä, det är obekvämt.
Jag: -Du är konstig!
Julie: - Yeeeaaah, I wanna see you MAKE ME wear panties!!

Hahaha! Ja, det hade ju varit en syn. Jag tvingar Julia att ta på sig panties!
Efter frullen drog Julie till sin yogaträning och själv ska man åka och handla en bil med min kära far! En helt vanlig lördag med andra ord, haha!
Vilket härligt väder! Alla blir så glada och positiva när solen skiner. Tänk om man bodde i ett land där solen alltid sken.
Memo to self: Move abroad!


Nä, det blir en promenad i rappet!
Ciao!

Nu jävlar är det helg! Fredagsmys? Eh, hell to the NO!
Ciao!

Vilken insats jag gjorde idag precis innan jag skulle gå hem för dagen. Jag skulle nästan vilja påstå att jag är Superkvinnan själv! Alla ordinarie lärare hade gått hem för dagen och jag höll på att blogga, som jag alltid gör vid slutet av dagen när jag jobbar på Mörarpsskola (adress dit: http://klass2ab.bloggplatsen.se/). Panikartat hör jag någon som bankar på dörren och säger: "Fröken släpp in mig släpp in mig!" Utanför stod en pojke i klassen och grät. När jag frågade vad som hade hänt sa han att han hade brutit armen då han hade snubblat över en bänk när han blev rädd för en insekt.

Mina moderliga instinkter tog över direkt och jag tröstade honom och försökte få honom att tänka på annat. Medans vi gick från klassrummet och upp till skolsyster pratade vi om allt annat än armen. Vi fick till och med tid att prata om de senaste legobilarna. Men i mitt huvud var det egentligen bara två tankar som snurrade runt: L-ABC (L - livsfarligt läge A- andning B- blödning C- chock eller cirkulation) och, tänk om han verkligen har brutit armen. Vid det läget hade jag ännu inte tagit av honom tröjan för att se om där var någon skada eftersom jag inte ville göra det värre. Men väl hos sjuksköterskan fick vi klara besked om att han hade brutit armen. När de fick av honom tröjan pekade underarmen och handleden åt helt fel håll. Stackars liten!

Jag märker nu hur sjukvårdsutbildningen i lumpen verkligen satte sig. Jag visste precis hur jag skulle göra och bete mig. Ett tag blev pojken svettig och vit i ansiktet vilket också är ett tecken på att man absolut inte mår bra så jag förberedde med en påse och en hink. Och när pojken började gråta emellanåt ville han att jag skulle krama honom och hålla hans hand. Det var så jobbigt men samtidigt ändå så vackert. Det gjorde ont i mig att se honom lida men samtidigt blev jag helt varm i hjärtat när han under hela tiden höll hårt i min hand medans sjuksköterskan gav honom medicin.

När hans mamma kom för att hämta honom och köra honom till ortopeden tackade både läkaren och sjuksköterskan mig för ett bra jobb. Jag vet jag vet, inte värsta grejen att en unge bryter en arm men det är ändå skönt att känna sig uppskattad då och då.


Sjukvårdsutbildning. Lumpen 2006
Ciao!

Nu har det snart gått en vecka sedan Julie flyttade in i mitt slott. Det är sjukt roligt att bo tillsamans med henne eftersom vi är så lika varandra till sättet. Vi delar värderingar, vi har exakt samma humor as a matter of fact vi delar till och med meningar, ordagrant. Jag säger början av meningen och hon avslutar den och vice versa. Ibland är det dock sjukt läskigt när vi säger precis samma saker samtidigt. Morgonen börjar alltid med en riktigt kickstart i samband med att vi båda står framför spegeln och gör oss iordning. Jag maxar ljudet på högtalaren och öser på någon fet låt samtidigt som vi flippar ut i dans. What a good way to start the day!

Men nu till ett avslöjande som heter duga:
(Julia borde döpa om sig till Duga: "Här kommer en flicka som heter Duga, haha")
En fördel med att bo ihop med en tjej är att man lånar kläder av varandra. Imorse lånade jag en hoody av Julie eftersom jag bara klär mig i "lärarkläder" när jag går till mitt jobb och Julie (sexy miss office-girl) klär sig i kavaj och annat fint när hon går till sitt jobb. Anywho, när jag satt med några i elever för att ha lästräning frågar plötsligt en av tjejerna vad det är för cirkel som sitter innanför min tröja. Va, tänkte jag? Så jag stoppade in handen i fickan och mycket riktigt så satt det fast något hårt och cirkelformat. Någon som vågar gissa vad det var?



GODIS i form av Turkisk peppar! Vad annars? Det är Julia vi pratar om. Godismonstret själv. Jag undrar dock hur länge den har suttit där. Och varför ens lägga den i fickan? Fick senare ett meddelande från Julie där det stod: "Don't you dare throw it away!" Haha, man bah: Okej, Julie går raka vägen till anonyma godisätare.

-Hi, my name is Julie and I'm addicted to candy
-HIIIIIII Juuuuliiieeee!



Kolla dom tänderna alltså. Dom längtar efter godis. Man ser det nästan.
Söte göte!
Ciao!

Jag finner inte någon mening med att fortsätta att slösa bort mitt liv på meningslösa petitesser. Jag vägrar att bli en torrboll som på sin höjd åker på en charterresa om året. Mina ambitioner handlar inte om att jag ska kunna sitta hemma och kolla på film varje fredag eftersom hela Sverige har dille på fredagsmys, wo to the ho! Det sista jag vill är att fastna i Sverige. Hur kan man vara så olika i sina tankesätt? Varför nöjer folk sig med ett medelmåttigt Svenssonliv? Jag vill inte sitta där när jag är 70 bast och förklara för mina eventuella barn och barnbarn att jag inte har gjort något i mitt liv som är värt att berätta.

-Mormor, hur var din ungdom?
-Ja du kära barn. En gång åkte jag till Kolmården och skulle titta på rävar. Jag tror jag fick syn på en liten rackare, om det inte var en hund.
-Men, har du inte rest och sett världen?
-Världen? Vilken värld?

Jag har redan sett en stor del av världen, men jag är långt ifrån färdig. Nu tänker jag fokusera på att blicka framåt på allt det ljusa i mitt liv. I maj åker mina fina vänner och jag till Miami och efter det hinner jag nästan bara hem till Sverige och vända igen för att sedan fara till New Jersey. Till hösten har jag stora planer på att flytta, men vi får se. Med mig är inget 100%. I'm a walking holiday!

Mitt nya motto: När som helst kan du bli påkörd av en buss. LEV LIVET!

Ciao!

Gud vad frukosten har ändrats med åren. Förr gick man upp tidigt och mjölkade kon för att få sig ett glas mjölk, skrämde en höna för att få ett ägg och slaktade en gris för att få bacon . Idag sover man så länge som möjligt (ca 4-5 snoozningar på klockan) för att sedan gå upp och slänga i sig något snabbt. Min personliga frukost har också ändrat sig. Jag kunde förr äta flera mackor med massor av pålägg plus ett ägg och kanske till och med flingor med mjölk. Idag räcker det med ett knäckebröd och givetvis alla tabletter jag knaprar i mig om dagen. Inte konstigt om man blir kallad för pundare.



Jag behöver nog söka legitimerad hjälp va? Jag tror jag är beroende...

Om sanningen ska fram så är det faktiskt bara: 1st tablett för hyn, 1st Ipren, 4st vätsekdrivande och 2st fettförbrännande. Allt det där nödvändiga! Skönt att jag inte är ensam i världen om att vara en "pundare". Många hobbyjunkies där ute som smyger omkring.
Anyko, min ilska har lagt sig lite idag (vadå märks inte det, haha). Detta mycket tack vare alla underbara elever på Mörarps skola. Kom precis på att jag kanske borde förklara vad jag gör nu för tiden. Jag har ju sadlat om totalt från väktaryrket. Jag läser i alla fall till lärare, men hela den biten tar vi en annan gång.
Kärlek från de här underbara eleverna är den absolut bästa kärleken man kan få. De ser mig för den jag är och inget annat.


What you see is what you get..
Ciao!

Jag har verkligen svårt för att ta ett beslut om jag ska börja blogga igen eller inte. Jag vet, sådana här viktiga livsbeslut tål och tänkas på länge, haha! "Blogg-flugan" dog ut för ett bra tag sedan enligt mig, men å andra sidan så har jag aldrig varit den som följt flugor. If you say potato, I say FLUFFFYYYYY liksom!
Råder det någon slags konsensus om att man borde få göra det som känns rätt och inte rätta sig efter andra eller?

I say: Fuck it! I'm going in!


Ciao!

Bloggingsson - Del 2

Denna gången var det Martin och Anders tur att stå för bjudningen. Klockan 19.00 blev Julie och jag upplockade av Taxi Gunnar och skjutsade till palatset på Råå. Jag måste verkligen säga att jag är imponerad. Visst trodde jag att de kunde slänga ihop någon god mat och kamma sig lite, men att de skulle ha dukat så fint, lagat en trerättersmeny och även klätt upp sig. De trodde jag aldrig. De måste ha fått hjälp eller något. Var det Uncle Bens eller? Haha!

Till förrätt fick vi en sjukt god skagentoast, till varmrätt fick vi fläskfilé med äggnudlar (eftersom jag hatar potatis) och en blanding av parmesan, vitlök, och persilja på det. Och så var det efterrätten, jag är inte 100 % säker på vad det var, men jag är 110 % säker på att jag gillade det. Tro mig när jag säger att Julie och jag länsade fatet. Det fanns inte ens en smula kvar.

När vi var mätta och belåtna, satte vi oss i "lobbyn" och drack lite kaffe. Tanken var att vi skulle spela sällskapsspel igen, men på något vis blev det sanningen eller konsekvens istället. Alla var kycklingar och vågade inte ta konsekvens, så för att visa att jag var tuffast som vanligt, valde jag det. Jaaa, jag fick äta snö. Och näää, den var inte gul! Martin fick även han ha närkontakt med snön den dagen, i form utav en iskall ansiktstvätt.

Det värsta kom ändå sist då jag utmanade Martin i Sms-roulette. Jag sa en siffra och det namnet i Martins telefonbok som låg på nr 3 fick jag skriva ett sms till. Konstigt nog så blev det Amanda (Julies syster, haha). Så jag skrev ett sms som kunde ha skapat stora rubriker i tidningen, haha! Men det skulle jag aldrig gjort. För när turen föll på mig och nr 37 i min telefonbok visade sig vara en kollega, var det inte lika roligt. Jag får nog ta mig i kragen och ringa för att be om ursäkt. Det Martin skrev var allt utom snällt, haha!
I övrigt var det en mycket trevlig kväll!

Här är några "clicks":




Ciao!

För några veckor sedan hade jag middag för Julie, Martin och Anders. En kväll som blev superlyckad. Vi bestämde att vi skulle fortsätta med sådana här tillställningar, vilket vi också gjorde. Det blev ytterligare en mycket trevlig kväll med gänget där jag bjöd på kinesisk mat till huvudrätt, Gino (frukt med ett täcke av vit choklad och kokos) till efterrätt, och även en ostbricka och rödvin. Fint ska det vara!
Det som chockerade mig mest var att Anders (som aldrig druckit rödvin i hela sitt liv) började gilla vin på momangen. Och ännu i dag dricker han det. Kanske inte as we speak, men så vitt jag vet har han till och med köpt hem ett par flaskor. Awe, pojkarna börjar bli vuxna, haha!

Anygame, till ostbrickan dukade vi även fram lite spel. Det kvittar vad någon annan säger, men Anders och jag vann faktiskt. Det var helt och hållet fusk som pågick i det andra laget som bestod utav Julie och Martin. Därför bestämde vi även att vi skulle döpa om våra kvällar till "Bloggingsson" så att man kunde göra pakter för att rösta ut sådana som man gillar mindre, haha! Nä, men skämt åsido, det var riktigt roligt. Och vi lär göra om det. As a matter of fact så har det redan hänt. Mer om det lite senare.

Picture time:




Oh and Julie, jag har Alfred om du undrar, haha!


Ciao!

Jag var ju bara tvungen att betsälla Christian Audigiers vinkollektion. Hur coola är inte dom här flaskorna? Finns att beställa på Systembolaget. Tack Tony för tipset!


Ciao!

Kalla mig pryd om ni vill, men är det bara jag som tycker att man skulle kunna vara lite mer subtil när det gäller vissa reklamer på tvn nu för tiden? Hade jag fått bestämma så skulle jag nog till och med skippat vissa reklamer helt och hållet.
Ta bara den här reklamen för Ac3 comfort. För er som inte vet så är det en kräm mot analklåda. Där ställer sig en kvinna i sina bästa år och kliar sin rumpa mot ett träd. Vem kommer på något sådant? Är det samma person som tyckte att det skulle vara helt ok med en kvinna i vit rock som pratar om "irriterande och illaluktande flytningar"?

Tänk er detta scenariot: Ni är på en romantsikt date hos en kille ni precis börjat träffa. Middagen är serverad och tv står på bara som bakgrundsljud. Mitt i middagen blir det reklam på tvn (och alla vet ju att det blir extra hög volym då, trots att man inte rört volymknappen). Och precis i samma ögonblick som ni skålar och tittar på varandra, kommer Ac3's reklam för analklåda. Och som om det inte vore nog kommer även den där satans Imodium plus reklamen mot diarré. "Får du alltid diarré vid fel tillfälle?" När f*n är det någonsin rätt tillfälle att få diarré?!?!
Om inget annat så dog i alla fall stämningen där ett tag.

Nej, har man sådana problem tycker jag att man kan vara smart nog att besöka sin husläkare eller apoteket. Skona oss andra.


Ciao!

Jag sover inte, jag filosoferar. Du tror att jag sover, men det gör jag inte. Jaaag gliiiider...

Idag har jag verkligen bara haft en "ta-hand-om-Emily" dag. Jag menar, bara för att jag råkar jobba på ICA betyder väl inte det att man måste ha Ica-påsar under ögonen. Så idag la jag först en ansiktsmask sen tränade jag lite yoga (samtidigt som jag blekte mina tänder) och sist men inte minst avslutade jag med ett gäng gurkor på ögonen och lite avkopplande HOUSE musik, haha!

White stripsen håller verkligen vad dem lovar. På bara några gånger har mina tänder blivit kritvita. Jag lovar att jag kan lysa upp ett mörkt rum genom att bara le. "Var är Emily?, Emily le. Dääääär är du ju". Haha!

Ni tänkte att jag kanske skulle be om ursäkt för att jag bloggar så dåligt. Då trodde ni fel. Uppskatta istället då min Bloggingsson är igång! Jaaa, det gör ni!



Tummen upp för vitare tänder!
Ciao!

Ciao!

Fine Adam, I''ll spare you the trouble of having to use googles translator for this time!
Anywho, Adam is coming to visit me the 16th of febuary and I know it's going to be awesome! He's only staying a couple of days though, but we'll make the most of it!
The last time I saw him we were both very young. I must have been around 13. I was constantly bugging him and I probably got on his nerves. I will always remember one time when I got angry with Adam and started to call him names in swedish so that he wouldn't understand. The funny thing about this story is that Adam totally knew what I was saying even though I said it in swedish.

- Din bög
- That probably means gay
- No, it doesn't (but it did), din fule idiot
- Did you just say that I'm a ugly idiot?
-NO!

Do you also remeber that time in your room Adam? Haha!

Anyway, now we're a lot older and we're actually allowed to do stuff such as: Buy and drink alcohol, party, drive a car, go to the cinema without any parents, gamble and so on.
All I can say is: It's ON dude! Emily welcomes you to her pimp pad! Oh, and all the single ladies in Helsingborg, watch out because here comes the casanova from New Jersey!

Ciao!

Ciao!

Det var det, det! Nu har jag uppdaterat för alla dom dagarna som det var tyst på bloggen. Men som ni förstår har jag varit ganska upptagen. Nästa vecka är lika fullproppad med saker som ska göras och planeras. Imorgon blir det en heldag med mami. Träning, shopping, och bio står på schemat.

Memo till mig själv: Städa din garderob! Kläderna gråter ju!


Ciao!