Emily for Dummies

Idag är det verkligen en sådan där dag då inget går som man vill. När allt redan är som värst lyckas det ändå bli lite värre. Det är ju meningen att allt ska vara bra.
Är så glad för Igor som gör allt han kan för att jag ska bli på bättre humör när jag är förbannad. Förstår inte hur han står ut med mig ibland. Idag mitt i allt surande satte han sig bakom mig och gav mig världens bästa ryggmassage.
Imorgon fyller min älskling år. Vi får se vad vi hittar på. Men en sak är säkert och det är att han ska få sin present av mig. Har varit en del prat om presenten och det känns nästan som att jag har gjort det till en större sak än vad det är, men jag tycker iaf att det är en bra födelsedagspresent. Vi får se vad ni tycker imorgon, hehe.

Nu ska jag gå och grubbla lite på hur livet kan suga så fruktansvärt mycket ibland!



Ciao!

Kom nyss hem från träningen. Helt slut! Glömde dock av någon anledning att ta med mina träningsskor, så det blev att springa i Nikos Reebokskor. Inte så lyckat kanske. Annars brukar jag ju alltid springa i mina riktigt sköna Asics som jag köpte för några år sen men fortfarande håller väldigt bra.

Fina va? Känns som man springer på moln med de här.

Och när vi ändå talar om skor kan jag ju passa på att visa er några par som jag köpte i Kroatien:


Riktigt bekväma skor faktiskt, tro det eller ej. Nästa gång jag kommer till Kroatien blir det betydligt mer sko-shopping eftersom det är så sanslöst billigt där.
Önskar jag var där igen. Allt var så mycket bättre där. Inga problem och inga sömnlösa nätter.

För någon dag sedan träffade jag Julia. Min absolut bästa vän genom tiderna. Hon jobbade på Maxi, jag kände knappt igen henne. Har inte träffat henne på ett tag, men jag kan helt ärligt säga att det endast fanns hälften kvar utav henne. Hon har blivit så smal. Och det klär henne verkligen. Jag frågade hur hon har lyckats med det. Och vilka metoder hon har tagit till. Hon svarade att hon inte gjort något speciellt utan endast jobbat, kanske lite för mycket. Tänk om man bara kunde göra så, försvinna ett tag och komma tillbaka som en smalis, haha.
Gud, vad jag saknar henne. Varje gång jag får syn på henne skiner jag upp som en solstråle det har jag även fått höra av andra.
Har aldrig haft sådan "connection" med någon annan tjej, och ni som känner mig vet att jag inte funkar så bra ihop med tjejer. Men de få tjejkompisar jag har just nu funkar jag verkligen bra ihop med. Till och med jag är förvånad. Men hur som helst, det finns fortfarande ingen som Julia. Jag har aldrig träffat en tjej som är så otroligt lik mig själv.







I miss you peacock // Happyfacey

Ciao!

Igår jobbade jag min sista natt för denna månaden. Känns så skönt att veta att man bara har ett pass kvar sen är det helg och det innebär ledighet. Det innebär även att Igor fyller 24, det ska vi absolut fira! Jag vill så gärna berätta vad jag har fixat till honom men ni får veta det lite senare i veckan.

Mamma har varit jätte snäll de här dagarna när jag har jobbat som en galning på nätterna. Hon låter mig sova i hennes sjukt stora och bekväma säng. Och inte nog med det, varje morgon när jag har vaknat har hon kommit med frukost på sängen. Snacka om lyx. Världens snällaste mamma, ännu snällare om du tjatade lite mindre ibland, haha.
 
En av "frullarna" på sängen. Kaffe och nybakt "mammagjord" croissant med sylt.

Ciao!

Ja ja, jag vet. Ni alla väntar på ett nytt blogginlägg. Men jag har verkligen inte tid. Jag jobbar som en gnu. På dagarna sover jag och på nätterna jobbar jag. Thats' why! Och idag har jag egentligen ingan lust alls att blogga. Wanna know why!? Någon punk-ass snorvalp har stulit mina registreringsskyltar. Blir så sur på sådant. Först inbrott i min förra bil och nu detta i min nya! Och just denna månaden har jag verkligen inte tid eller pengar till detta.

Har en del att blogga om eftersom det trots allt har hänt och kommer hända en del. Men det får som sagt bli vid ett annat tillfälle. Är det OK!? Niko!? Haha,

Så imorgon blir det att åka till polisen för att få provisoriska skyltar medans jag väntar på nya från vägverket. SUCK!

Det enda som får mitt humör att hålla sig uppe nu är V.Ä.N.N.E.R boxerna och tanken på Igors reaktioner när han får syn på födelsdagspresenten han ska få av mig på lördag.

Ciao!

Jag vet, dålig uppdatering. Men jag har varit ledig några dagar och då känner jag inte riktigt för att sitta vid datan och blogga. Istället har jag varit riktigt flitig och hjälpt till i huset. I tisdags målade jag vår öppna spis så att den nu ser helt ny ut. Innan jag började måla var den helt svart av all aska och rök. Efter det tvättade jag vårt otroligt stora vardagsrumsfönster, insidan och utsidan. Ser knappt ut som att det sitter ett fönster där nu. Sedan spacklade jag även en vägg som våra hundar lyckats ta sönder.
Ganska svårt att förklara men jag har faktiskt ganska smarta hundar, som inte gillar stängda dörrar. Så när de vill in i ett rum där dörren är stängd, hoppar de upp med båda framtassarna på väggen. Den ena tassen använder de till at trycka ner handtagen och den andra på väggen för att hålla emot så dörren öppnar sig. Duktiga vovvar. Väggen såg dock helt misshandlad ut efter många år av dörr-öppning. Men nu är det som sagt fixat av spackel-kvinnan aka "handywoman", Emily.
Idag ska jag spela kort med en kompis, vi får väl se hur det går. Jag har som sagt riktigt otur i spel. Men vem vet, det kanske går bättre idag. Hur som helst är det trevligt med sällskap när tiden går jättelångsamt.

Här är min lilla fagget-dog:


Ciao!

Galet bra kväll i lördags måste jag säga! Vi var ett gäng tjejer i Igors lägenhet eftersom han ändå var på "grabbfest" i Allerum. Så vi tog över den otroligt pojkiga lägenheten för en kväll. Roligt är bara förnamnet. Det var dock synd att Nikolina inte kunde följa med oss ut eftersom hon skulle jobba tidigt på söndagen. Fick inte lov att fota henne under hela kvällen. Hon hade inte "fixat" sig så hon gjorde allt för att inte hamna på bild. Jag lyckades dock ändå knäppa några på henne. Och, jag har blivit varnad av henne att om jag lägger ut några bilder på henne så kommer hon lägga ut något konstigt videoklipp på mig från lördagen, som tydligen ska vara komiskt. Well, i don't really give a tiny rats ass! Du hamnar på bloggen och folk kommer se att du är vacker trots att du inte har fixat dig!
Lite bilder från Igors lägenhet och även från The Tivoli (Buba Bar):

Niko visar upp sin finaste sida av armbågen


GOT YOU! Se så fin hon är "ofixad"!




Denna tävlingen vann jag överlägset, haha!



Haha, bästa bilden på länge!



Som sagt, en helt otroligt galen kväll. Riktigt kul att partaja med brudarna. Mer sådant i famtiden! Två tummar upp!

Resultatet av en lyckad kväll, en st bruten nagel.

Ciao!

Något ganska ironiskt och roligt så här in på småtimmarna är att jag har skaffat mig en telefonstrumpa. Eller rättare sagt, jag har fått den av min mamma. Strumpan är ju till för att mobilen ska skyddas och displayen inte ska bli repad. Jag har av någon anledning lyckats tappa min mobil i golvet ett tiotal gånger sen jag fick strumpan. Jag har även lyckats avsluta samtalet med folk som försöker ringa mig när jag ska ta upp mobilen ur strumpan. Jag är ledsen mamma, men jag tror jag behöver en snällare strumpa.


Natten har faktiskt gått ganska snabbt, jag menar klockan är snart 05.00 och då är det dags för min kära man att gå upp för att börja jobba på sitt jobb.
Jag har även gjort min fruktsallad som jag pratade om tidigare. Den var riktigt god! Och Micaela fick inte smaka. Men oroa dig inte det kommer fler dagar då jag känner för att vara givmild. Jag är ganska trött nu faktiskt. Såpass trött att jag sitter och funderar på om det verkligen finns ett ord som heter givmild eller om jag nyss kom på det själv. Jag behöver hjälp, haha! Har precis haft ett riktigt bra samtal, tiden bara rusade iväg. Tur att det i alla fall finns en stackars själ till i världen som är vaken och håller mig sällskap. Du är bäst!
Här är min goda fruktsallad:


Och jag avrundar detta inlägget med ett "nattens faktum".

Nattens faktum: Att microvågsvärma lövbiff är inte en så värst bra idé. Kanske för de människor som tycker att det mormor nyss stickade smakar gott.

Ciao!

Det är ju helt sjukt. Kan folk inte bara sluta kriga? Nej, jag säger bara, blir jag inte polis ska jag minsann bli utrikesminister! Då blir det andra bullar vill jag lova. Varför kan vi inte kramas istället. Förstår mig verkligen inte på folk som tycker det är bra med "lite krig". Hur kan det någonsin vara bra!? Och om det nu måste finnas krig, varför måste så många oskyldiga och civila skadas och dödas?
Kommer ihåg en dag i lumpen när jag blev intervjuad av två tjejer som gjorde ett reportage för sitt skolprojekt. De frågade: "I och med att du gör lumpen, är du då för eller emot krig." Dum fråga kan man tycka. Så jag svarade, "jag är för fred."

Ta en titt på detta klippet: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3111963.ab

Nej, fy på männskligheten säger jag!

Ciao

Under semestern har mitt hår börja se lite konstigt ut. Dels har det blivit långt, luggen är ingen lugg längre (blir ingen mer lugg för min del) och dels har slingorna som var bruna först, börjat få en konstig koppar-nyans. Det är väl förmodligen på grund av allt saltvatten och all sol. Behöver jag förresten nämna att jag saknar saltvattnet och solen!!?

Anywho, idag hade jag en riktig "bad hair day". Kunde inte ha håret nere för det fick mig att se ut som en cockerspaniel med väldigt fluffiga öron. Satte jag istället upp håret såg det ut som att jag hade shamponerat mitt hår med elektricitet.
Hittade dock världens bästa lösning till mitt problemhår. Diademet! Bästa uppfinningen för bad hair days. Får även håret att se längre ut, tror jag i alla fall. Brukar inte kunna se baksidan av huvudet så ofta. Take a looksy:

Ta daaa


Nästa vecka tar jag mig själv i kragen och bokar tid på Solid Hair. Funderar på att färga tillbaka det till min naturliga kolsvarta färg eftersom det trots allt snart är höst.
Imorgon ska jag även göra min andra behandling av mina ögonbryn, it's going to hurt. Men det är värt varenda liten blod-droppe för sen behöver jag aldrig mer bry mig om dom. Det är så skönt att kunna gå osminkad och känna sig fin ändå.

Har glömt att visa er Igors och mitt fina vykort som vi skickade från Makarska till mina föräldrar. Tyvärr har vykortet under resan till Sverige blivit lite blött och lämnat en fläck, mitt på Igors panna. Ser nästan ut som ett kastmärke, ni vet sådana som indier har. Men fint är det ändå:



Nu ska jag gå och prata med en arg Nikolina.

Ciao!

Jag lovar att jag hade kunnat vara stuntkvinna för en film som endast går i slowmotion just nu. Jag är så trött. Jag tror till och med att just i detta ögonblicket sover jag samtidigt som jag skriver, med öppna ögon.

Jag har egentligen inget alls roligt att skriva om här idag, måste nog få mina blogg-skrivar-timmars-sömn först. Kan dock berätta att jag har fixat världens bästa födelsedagspresent till min älskling. Och jag vill bara berätta för honom nu, men det får jag ju inte.Typiskt! Ska inte ens ge honom en ledtråd. I alla fall inte en som är sann, haha. Nej, jag känner att om detta inlägget får fortsätta kommer ni få läsa en rad olika och troligen torra skämt.

Så, god morgon till er som precis klivit upp och god natt till sådana människor som mig själv!

Jag saknar min baby just nu, en björnkram hade verkligen suttit på sin plats.



Ciao

R.I.P

Så var vi äntligen framme i Makarska. Nu började Igors, Sannas, Josips och min semester verkligen på riktigt. När vi kom fram till vår lägenhet som vi hade hyrt var den inte riktigt i den standarden som vi hade tänkt oss. (Vi hade dock världens sötaste kattungar utanför dörren.) Men det ordnade sig några dagar senare när vi uppgraderade oss genom att flytta till en jättefin lägenhet ännu närmre stranden. De första dagarna hade vi dock lite otur med vädret så det blev inte så mycket bada av. Istället  använde vi de dagarna för att lära oss staden utantill, gå ut och äta middag med Igors föräldrar och även för att åka till den välkända staden Split som låg bara några mil från Makarska.

Split


Nästan lika söta som min Igge
 

Sen kom solen och värmen. Det blev verkligen överdrivet varmt. Vi var på stranden från 09.30 till 18.30 nästan varje dag. Underbart! Varje dag åt vi minst 2 majskolvar som "majs-pojkarna" kom och sålde på stranden, eller "kukuruz" som det heter på kroatiska. Riktigt gott, nästan för gott eftersom att det verkar som att jag har startat något slags beronde för majskolvar. Åt faktiskt två stycken alldeles nyss, haha.
Vissa dagar låg vi bara och tog det lugnt på den "vanliga" stranden och andra dagar låg vi på en strand som var allt utom lugn tillsammans med Dajana och company. Buba-bar-stranden, där folk dansar som galningar från morgon till kväll till musik som pumpar riktigt högt. Buba-bar ligger alltså mitt på stranden där man ligger solar ca 10 meter från en scen där Dj''n spelar riktigt bra musik. Här är lite videoklipp och bilder som jag fångade:

Efter några dagar i Slavonski Brod var det alltså dags att ta sig till kusten och Adriatiska havet till staden Makarska. Så vi packade våra väskor igen och lastade in allt i bilen. Vi åkte genom Bosnien för att vi skulle få se så mycket som möjligt och även för att det var det var den närmsta vägen. Ganska kul faktiskt att först vara i Kroatien och sen i Bosinen och sen komma till Kroatien igen. Kändes nästan som en "tura", Helsingborg-Helsingör, fast ändå inte, haha.

Vi stannade på en del ställen i Bosnien, bland annat i en stad som heter Jablanica. Där fick vi se en bro som hade blivit sprängd under 2:a världskriget, beordrat av Tito. Det finns en lång historia bakom det hela som jag inte är så värst bra på att berätta. De har till och med gjort en film om detta som heter "The battle of Neretva". Om ni är jätte intresserade av
historia så kan ni gå in och läsa mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Fall_Wei%C3%9F_%281943%29
Här är en bild från Jablanica på den sprängda bron:


Efter detta åkte vi vidare till en stad som heter Međugorje. Međugorje var en helt vanlig, ganska folktom stad tills en dag år 1981 då det sägs att jungfru Maria skall ha uppenbarat sig för sex unga kroater. Sen den dagen vallfärdar ca 1 miljon katoliker till Međugorje varje år. Att jungfru Maria skall ha visat sig där eller inte, är väl upp till var och en att tro vad de vill. Vatikanen har i alla fall inte erkänt uppenbarelsen. Det var åtminstone väldigt intressant att få se staden och Sankt Jakobs kyrka där påven har varit.
En bit från kyrkan fanns det en staty av Jesus gjord av brons. Folk flockades runt den och vi hade ingen aning varför. De klättrade även upp på hans högra ben för att sedan stryka pappersbitar mot hans lår. Jag blev så nyfiken att jag var tvungen att gå fram och se vad de tog från hans lår. Det var svårt att se men där rann det faktiskt små droppar vatten. Jag fick höra lite senare att detta vattnet var heligt och folk använder sina pappersbitar för att badda sina pannor med.

 
Mina bilder


Efter Međugorje åkte vi raka vägen mot Makarska, som jag skriver om i nästa inlägg istället.
Slut på historie-lektionen!

Ciao!

Semestern började alltså med en otroligt lång och jobbig buss-resa på ca 26 timmar. Men sedan var vi äntligen framme i Kroatien, Slavonski Brod där Igors mormor, morfar och farmor och farfar bor. Slavonski Brod ligger precis vid gränsen till Bosnien, det är egentligen bara en bro som separerar de två länderna. Man kan gå till Bosnien på 10 min.
Det var i alla fall riktigt skönt att komma fram och få se bekanta ansikten igen, Igors mamma och pappa och Dajana såklart!
 Hit åkte vi
Bussresan glömde man snabbare än snabbt. Kommer dock aldrig glömma den plågsamma bosniska serien som jag blev tvungen att kolla på hela vägen ner. "Lud zbonjen normalan" heter den och kan väl jämföras svenska "Svensson Svensson" eller "Rena Rama Rolf". Tänk er detta fast på ett språk som ni inte förstår många ord av. Huvudvärk till max, tacka Gud för mp3n!
Här har ni mig och Igge precis efter den långa resan, varnar känsliga läsare för starka bilder, haha:

Sjukt trötta!

   
Första kvällen i Slavonski Brod blev ganska lugn eftersom vi var såpass trötta. Skulle egentligen gått ut Med Dajana den kvällen men det fick vänta tills vi åkte ner till kusten några dagar senare.
Vi hittade på ganska mycket under de få dagarna vi var i Slavonski Brod. Åkte bland annat till "landet" och träffade lite släkt till Igor och fick se hur de levde och bodde där. Åkte även runt i Bosnien och fick se Igors gamla hus som de bodde i innan kriget började. Det var både en upplevelserik dag samt en väldigt hemsk dag.
Folk som inte har sett hur det ser ut idag efter kriget kan nog aldrig föreställa sig hur det har varit. Ville bara gråta, grät nog innombords. Tänk er att precis ha byggt klart ert hus där du och din familj ska bo, plötsligt börjar kriget och man blir tvungen att packa en, EN väska och ta sina barn och lämna allt! Detta är exakt vad Igors mamma tvingades göra. Igors pappa blev tvungen att stanna kvar för att kriga.
All fattigdom och alla dessa hus som är förstörda och alla skotthål och märken från splitter från granaterna som fortfarande syns på husväggarna får en verkligen tänka efter och uppskatta hur bra man har det i Svergie och Helsingborg. Fotograferade Igors gamla hus och även ett hus där Igor, hans mamma och syster tog skydd ett tag under kriget. Fick inte med så mycket av deras gamla hus eftersom det bor människor där nu och vi ville inte verka "snokande". Men mest för att ge er en liten inblick i det hela:

  
Något som verkligen förvånade mig var att det inte fanns några mörkhyade människor i Kroatien. Speciellt inte i Slavonski Brod. Det var väl kul och så i början med många blickar och folk som ville fotograferas med mig. Men efter ett tag så började det kännas lite konstigt.
I Svergie tänker jag knappt på att jag faktiskt är mörkhyad eftersom jag känner mig så svensk, det är egentligen bara spegeln som påminner mig om det. I Kroatien var det helt annorlunda, folk pekade och stirrade som att de aldrig sett en mörkhyad person förut. Hallå MVT, tänkte jag då. Visst, det var många som pratade bra om mig men jag måste ändå säga att jag kände mig lite "alienated".
Annars var det verkligen jättetrevligt att få komma till Slavonski Brod och bo hos Igors farmor och farfar, som har en jättefin lägenhet. Staden är jättefin måste jag säga och folket är trevliga. Synd bara att man inte kunde kommunicera mer med dem. Har dock lärt mig ännu mer kroatiska nu. Förstår mycket mer.
Skriver mer imorgon, då blir det Makarska på tapeten!

Lägger in liter bilder från Slavonski Brod, bland annat från landet, centrum och någon kväll när vi var ute och åt middag:







Fortsättning följer...

Älskar dig min ängel! Happy anniversary!

Ciao!

Såja, då var man hemma igen, efter en helt underbar semester. Orkar/hinner inte skriva så mycket idag, tar det imorgon eller till helgen istället. Men det var som sagt verkligen en mycket intressant, lärorik och helt fantastisk semester!
Och till alla som inte tror att jag blir mörkare på sommaren, här har ni bildbevis:





Ciao!